Föreställningen är baserad på den sanna berättelsen om Andreas Bruce, mannen som var Björköbybon Hilbert Björkdahls mormors mormor.

— Jag har velat se min mormors mormors livshistoria dramatiseras i över 25 år. Så det känns helt fantastiskt att det äntligen är dags, säger Hilbert som har varit delaktig i föreställningens manusarbete sedan starten för drygt tre år sedan.

Fick ärva brev

Det hela började när Hilberts morbror lämnade över ett gäng anteckningar och handskrivna brev från Andreas Bruce till dennes dotter, som han födde i Visby någon gång på 1800-talet.

— Den dottern var min mormors mor. Och i de här breven skriver Andreas Bruce, eller Therese som han döptes till som nyfödd, om sitt liv som transperson på 1800-talet, berättar Hilbert medan han bjuder på äppelpaj i den lummiga trädgården utanför Björköby.

Trots att Andreas Bruce vid födseln befunnits vara flicka beskriver hans brev hur han väldigt tidigt kände att han var man och att få bli betraktad som man var en ren livsnödvändighet.

”Hermaphrodite”

1824 besökte den 16-åriga Therese doktorn för en identitetskontroll, för att sedan gå därifrån som Andreas Bruce.

I doktorns medicinska utlåtande står det att läsa att patienten funnits ”vara i hög grad Hermaphrodite eller tvåkönad, ägande ej fullkomliga födslodelar för någondera könet, dock synes som delarne voro närmare öfverstämmande med det manliga könet”.

— Fast med tanke på att Andreas sedan födde en dotter måste ju de kvinnliga könsdelarna ha varit fullt utvecklande. Jag tror snarare det var så att doktorn helt enkelt förstod hur viktigt det var för Andreas att bli betraktad som man. Det var därför han skrev det där utlåtandet, säger Hilbert.

Babben ringde

2013 kom Inger Littberger Caisou-Rousseaus bok ”Therese Andreas Bruce: en sällsam historia från 1800-talet” ut, baserad på de brev och anteckningar Hilbert fått ärva.

Strax innan boken kom ut hände något totalt oväntat. Babben Larsson ringde hem till Hilbert. Hennes ärende visade sig vara ett närmast osannolikt sammanträffande.

— Babben höll på att rensa ur sin mors dödsbo. Hennes mor Vivan Larsson var amatörforskare och hon och jag hade haft lite brevkorrespondens rörande Andreas Bruce. Nu frågade Babben om jag ville ha tillbaka breven, förklarar Hilbert.

Han började förstås genast berätta om sin anmoder för Babben Larsson.

— Babben blev eld och lågor, och hon bjöd upp mig till Stockholm. Och där presenterade hon idén om att göra Andreas Bruces liv till en dramaföreställning.

Sedan dess har det varit mycket fram och tillbaka med manus som ska skrivas, läsas, ändras och göras om. Och även om det är Ingegerd Monthan, som även skrev manuset till Blendas bröllop som sattes upp på Ränneslätt 2004, som står bakom manuset till ”Jag vet vem jag är”, så har Hilbert varit delaktig genom hela processen.

— Andreas Bruces berättelse ligger mig väldigt varmt om hjärtat, därför känns det också viktigt att den berättas på rätt sätt. Och det tycker jag faktiskt att Babben och Ingegerd har lyckats med.

”Jag vet vem jag är” spelas på Länsteatern Gotland fram till den 27 november. Flera föreställningar är redan slutsålda.