Theodor Kallifatides hade gått vilse bland kulisserna. Efter några misslyckade försök att ropa upp hans namn var det bara att lämna scenen och ge sig ut och leta. Sedan gjorde han succé förstås. Med charm och klokskap delade han med sig av sina erfarenheter av att ha levt ett långt liv med två språk, en ständig främling oavsett vilket land han vistades i.