Vakmästarna på skogskyrkogården går numera med vattenkanna och vattnar för hand. Däremot var de tidiga med att inte klippa gräset så ofta.

— Det är kunskapen om att ligga steget före, menar Kenneth Claesson, kyrkogårdschef i Nässjö Pastorat och säger att de är väderberoende hela året.

Där det är buskigt har de kört med en röjare för att hålla undan det gräs och ogräs som går.

Snart ska de klippa gräset där det inte finns så mycket träd, vilket gör att gräset blivit tjockare och grönare.

Vädret stämmer inte

Det mest tragiska är att inte väderprognoserna har stämt i sommar, vilket har försvårat arbetet ännu mer, tycker Kenneth.

Nu när det är mer fuktigt i ytan tar växterna emot vattnet, annars gör det inte så stor skillnad att vattna när det är torrt i jorden.

På en del av pastoratets tio kyrkogårdar använder de bevattningslådor som gör att vattnet stannar kvar i gravrabatten och utnyttjas helt och hållet istället.

Dammen de har byggt används för att lufta vattnet, men också för att det är rogivande. Vid minneslunden finns rinnande vatten - där finns också en ränna blommorna står i och vattnet går runt.

Fler väljer askgravlund

I askgravlunderna har det gått bra eftersom det är perenna blommor de har planterat där. De är mer lättskötta än de ettåriga blommorna som ofta används vid gravarna.

— Perenner är mindre energikrävande, menar han och berättar att de ska satsa mer på lummighet och skapa som gröna rum på kyrkogården.

De vattnar i den mängd som behövs och plockar bort vissna blad för att det ska se bra ut.

Just askgravlundar tror Kenneth är framtiden, att fler och fler väljer att kremeras. Idag är det 75 procent av de cirka 300 personer som dör i pastoratet som blir gravsatta på det viset.

Hellre perenner och buskar

Med asklundsgravsalternativet behöver de anhöriga heller inte så mycket att sköta om, som vid den traditionella stenen. Likväl som de anhöriga ska åka hit med sina bilar och vattna gravarna gör det inget om vaktmästarna vattnar något mer, anser Kenneth ur miljösynpunkt.

— Vi försöker ju få folk att sätta perenner eller buskar, berättar han.

Som vattensituationen ser ut just nu går det helt okej med vattningen, tycker han men funderar ändå på hur det ska gå längre fram.

Vårda skapelsen

— Kyrkogården är ju en allmännytta, så man vill ju att det ska vara fint, säger han och fortsätter:

— Som kyrka måste vi vårda skapelsen, alla måste hjälpas åt, menar kyrkogårdschefen.

Om vattenbristen fortlöper ska de försöka hitta andra hållbara lösningar.