I den drygt 600 sidor tjocka serieromanen ”Smålands mörker” beskriver Henrik Bromander ett liv som ingen av oss vill ha, men som är så vardagligt och nära att det hade kunnat drabba vem som helst. Det är igenkänningen som gör det så brutalt.

Om serien

I artikelserien "Litteratursemester" besöker sju kulturskribenter litterära platser, där f..

Om serien

I artikelserien "Litteratursemester" besöker sju kulturskribenter litterära platser, där författare har hittat inspiration till romaner och dikter. I den första delen går Sandra Lindén i Astrid Lindgrens fotspår.

Tidigare delar:

Sandra Lindén: Astrid Lindgrens Näs

Johanna Andersson: Ellen Keys Strand

Ulla Strängberg: Folke Dahlbergs öar

Bromanders huvudperson Erik växer upp i Nässjö med en psykiskt sjuk, alkoholiserad far och en bitter, sönderarbetad mor. Det låter som en tuff start och det är det. Bromander har velat visa hur en högerextremist blir till. Han placerar Erik på toppen av ett svagt sluttande berg, där han till en början har hemmets relativa trygghet, två vänner och en orubblig politisk övertygelse.

Eriks intresse för filosofi och hans känsla av att inte ha fått det som tillkommer honom gör honom tidigt till övertygad fascist. Och när den snöboll som är Eriks liv sätts i rullning nedför sluttningen rullar den fortare och fortare och växer mer och mer. Det är en nattsvart historia som tar Erik från Nässjö till Skövde och sen vidare till Hällbyanstalten där han får sitta av ett straff för grov misshandel. När Erik kommer ut från fängelset vänder han åter till Nässjö.

En symbol

Nässjö är förstås en symbol. Det småländska mörkret är inte det som finns i skogarna på höglandet utan det som växer inne i oss alla när det är dåliga tider. Det som, om vi inte har rätt uppbackning, om vi inte får stöd och kärlek när vi behöver det som mest – kan vända oss mot våra medmänniskor och få oss att tycka att våld är en lösning.

Det mörkret växer inom Erik och därför är Nässjö inte så mycket en plats som ett tillstånd i den här romanen. Och ändå är det väldigt mycket en plats - på insidan av pärmen finns en karta där platserna i Eriks Nässjö är markerade med siffror. Jag tar den med mig och kliver på tåget för att åka till Nässjö, platsen där berättelsen om Erik börjar och slutar.

Annons

Reslektyr

Henrik Bromander: "Smålands mörker". Galago 2012.

Boken är inte självbiografisk, utan e..

Reslektyr

Henrik Bromander: "Smålands mörker". Galago 2012.

Boken är inte självbiografisk, utan en fiktiv historia av en författare och serietecknare som själv uppvuxen i Växjö.

På tåget tänker jag att ”Smålands mörker” är en berättelse om en människa som hamnat fel från början och fortsatt åt fel håll. Det är lätt att tänka att Erik är en schablon, ett exempel och ingenting att ta på allvar, men Bromander har varit mer raffinerad än så. Erik är inget dumhuvud. Han är en läsande människa, som du och jag. Dessutom är han öppet homosexuell. Trots att han tillhör en grupp som högerextremister traditionellt ser ner på, och trots att han är smart, blir Erik fascist. Han stämmer inte överens med bilden av den antiintellektuelle högerextremisten. Han har valt sin åskådning efter moget övervägande. Och det är otäckt.

Biblioteket

När jag kliver av på perrongen skiner solen. Det är juli och Nässjö kanske inte har rykte om sig att vara idylliskt, men så värst deprimerande är det inte heller. Biblioteket, där Erik för första gången träffar sin enda riktiga vän Annika, har flyttat till nya lokaler sen boken skrevs, men huset är detsamma.

Jag går in och försöker föreställa mig att jag är en skygg fjortonåring. I boken går Annika fram till Erik efter att han frågat efter en bok av Ray Bradbury. Boken är utlånad, men Erik och Annika börjar prata och hon erbjuder honom att låna den av henne istället. Hon är några år äldre och går redan på Brinellgymnasiet. Hon säger till Erik att han inte ska tro att någonting blir bättre på gymnasiet, men han är ändå övertygad om att Norråsaskolans högstadium måste vara den värsta platsen på jorden.

Jag måste se platsen där Erik utstod alla de tidiga tonårens trauman och traskar vidare mot Norråsaskolan, en pampig gammal byggnad sammanfogad genom en glaspassage med ett plåtschabrak från 60-talet. I julisolen ser det hela trots allt ganska trivsamt ut, men alla vet ju att högstadieskolor är skärselden på jorden. Erik var inte mobbad utan snarare den som mobbade, men några vänner hade han inte. Hans åsikter var för extrema för de jämnåriga.

Järnvägen

Jag fortsätter genom Nässjö, hittar inte området där Eriks farfar Stig ska ha bott, men det gör inte så mycket. Stig representeras av järnvägen, som var hans liv. I Nässjö är järnvägen närvarande överallt. Stig är en av de få konstanterna i Eriks liv, kanske den enda han verkligen älskar. Förutom Annika.

Jag går till Elsies konditori. Det är Eriks och Annikas ställe. Därinne är det stort, men hemtrevligt. Jag köper en surdegsmacka och väljer det bord som känns som om det måste vara Eriks och Annikas. Här satt de och pratade om böcker, och så småningom också om livet. Konstigt att Erik inte blev mer influerad av Annika, hon var ju ändå äldre? Och att hon inte satte ner foten på allvar när han vädrade sina fascistidéer. Men Annika var mer intresserad av fåglar än av politik.

Jag går över Stortorget och sätter mig på en bänk under ett stort träd. Här är det skuggigt och svalt och jag sitter där en stund, läser lite och tänker på Eriks pappa, som sitter stupfull på bänkar vid återkommande tillfällen i boken. Pappan som lagt grunden till Eriks ilska och maktlöshet, genom sin oförmåga att vara far. Pappan som Erik skäms över och vägrar kännas vid. Och i slutet, när Erik står bokstavligen med snaran runt halsen, är det pappan som hittar lösningen. Det blir ingen varm återförening, alldeles för mycket är förstört, men det finns någonting. Ett litet lugn, som kommit efter all ilskan. Det börjar och slutar med pappan, och med Nässjö.

Själv går jag ner till stationen igen och står och stirrar på spåren en stund. Tänker att det är så det är med Smålands mörker – det går massvis med tåg från Nässjö varje dag, platsen är lätt att lämna rent geografiskt. Men Smålands mörker bär vi med oss, om vi inte själva hittar sätt att bekämpa det.

Besöksmål

Stadsbiblioteket

Carl Petersons plats 1

Biblioteket, där Erik träffar Annik..

Besöksmål

Stadsbiblioteket

Carl Petersons plats 1

Biblioteket, där Erik träffar Annika.

Norråsaskolan

Prästgatan 15

Högstadieskolan i Nässjö, där Erik gick i skolan.

Elsies konditori

Rådhusgatan 38

Erik och Annikas favoritfik.