I FÖRRA VECKAN petades vänsterpartisten Amineh Kakabaveh bort från Vänsterpartiets riksdagslista i Storstockholm av valberedningen. Senare lades hon till på åttonde plats, efter att hon röstades fram av partiets medlemmar.

Kakabaveh har länge uppmärksammat invandrarkvinnornas situation i förorterna och hon har flera gånger varit kritisk mot sitt eget parti som hon anser blundar för hedersförtryck.

Enligt många är hennes ställningstagande i den frågan anledningen till varför valberedningen ville peta henne från riksdagslistan.

Kakabaveh har en del stöd från vänsterpartister. Samtidigt motarbetas hon av sitt eget parti.

Det tycks som att Kakabaveh har delat V i två delar: den del som vill arbeta mot hedersförtryck (och betraktar det som ett eget kapitel i ämnet "kvinnoförtryck") och den del som helst inte vill prata om hedersförtryck överhuvudtaget.

VARFÖR STORA delar av Vänsterpartiet (och tyvärr främst inom partiledningen) blundar för eller förminskar problemen med hedersförtryck är en gåta. Men det finns flera teorier till varför det kan vara så.

Den första och mest utspridda teorin är den om att V undviker ämnen som kan kopplas till etnicitet på grund av rädsla för att uppfattas som rasistiskt och i värsta fall förlora en del av sin väljargrupp.

Hedersförtryck är ett problem som nästan uteslutande berör personer med utländsk bakgrund och därför har ämnet blivit ett politiskt "no-go-zon".

En annan teori är att partiet är så färgat av sin kollektivistiska världssyn att det är omöjligt att betrakta personer från den förtryckta gruppen (utländsk bakgrund) som förövare.

En tredje och mer illvillig men befogad teori till varför hedersförtrycket rankas så lågt inom delar av V är för att intresset helt enkelt inte finns där.

Annons

DET KAN LÅTA krasst, men varför skulle moderna innerstadsfeminister bemöda sig med att hjälpa utsatta kvinnor i periferin?

Varför skulle de vilja hjälpa unga tjejer som kämpar för att vara fria att välja vilka män de vill dejta? (Män som förresten inte borde behövas för att göra en kvinna lycklig.)

Varför ska upplysta vänsterfeminister slösa bort sin tid på äldre och isolerade invandrarkvinnor som inte hänger med i de hetaste samhällsdebatterna om genus och intersektionalitet? Som inte är medvetna om maktstrukturer och som inte vet vad "våldtäktskultur" är.

Varför ska de lägga ner tid på kvinnor som ofta lever i en lika fyrkantig och sluten värld som den vita medelålders mannen på landsbygden?

Var finns beröringspunkten mellan välutbildade och medvetna vänstertjejer (oavsett etnisk bakgrund) och förortskvinnor som inte börjar dagen med att logga in på Twitter?

Svar: det finns ingen.

Varför skulle i så fall den förstnämnda gruppen intressera sig för - eller kämpa för - den andra?

Det mentala avståndet mellan dessa två grupper är inte en högerextrem myt. Det är högst verkligt.

Och det är det som hindrar många vänsterkvinnor som Kakabaveh från att få gehör för sina åsikter om hedersförtryck bland partikamrater.

NEJ, DET ÄR inte meningen att hylla Amineh Kakabaveh reservationslöst.

Kritikerna har rätt i att hon gjorde fel i att (medvetet eller omedvetet) dela en rasistisk film på Facebook förra året (vilket hon visserligen har bett om ursäkt för).

Personligen har jag inte heller mycket till övers för hennes socialism.

Men vad gäller hedersfrågan är det få som har större trovärdighet än Kakabaveh. Utifrån den aspekten behövs hon i politiken.

Kakabaveh är ett stort stöd för de kvinnor vars jämställdhetskamp inte handlar om positionering eller ens ideologi, utan de vars kamp i värsta fall kan vara skillnaden mellan liv och död.