REPLIK TILL REPRESENTANTER FÖR JÄGAREFÖRBUNDET (FRED 16/12):

Att företrädare för Jägareförbundet försöker förminska betydelsen av viltpopulationernas storlek för antalet viltolyckor förvånar ingen. När förbundet bildades var det en ren bevarandeorganisation, som betydde mycket för att rädda arter från utrotning. Deras arbete har varit lyckosamt och det ska vi vara tacksamma för i dag. Men det tycks samtidigt ligga i Jägareförbundets DNA att ständigt öka stammarnas storlek. På så sätt ökar ju också antalet djur som får jagas. Därför försvaras också möjligheten till utfodring. Den ohämmade utfodringen leder dock till ett konstlat tillstånd där klövviltstammar ökar tack vare dopade möjligheter för reproduktion och tillväxt. Vi menar i stället att viltstammar ska anpassas till rådande naturliga födobetingelser.

För att ge en bild av omfattningen: varje år läggs cirka 340 miljoner kronor på utfodring av vilt. Det orsakar enorma problem inom jord- och skogsbruket till kostnader och intäktsbortfall för många miljarder kronor årligen. Därmed går även stat och kommun miste om medel till vård, omsorg och skola i uteblivna skatteintäkter.

Annons

Intressant nog lyfter Gunnar Lindblad, Annette Petersson, Frederik Kjellson, Jesper Einarsson och Elias Turesson från Jägareförbundet fram resultat från Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) i tidningen den 16 december. Visst, det stämmer att sambanden är komplexa och att de lokala förutsättningarna spelar roll.

Men VTI pekar också på viltpopulationernas storlek som en orsak till ökande antal viltolyckor, vilket för övrigt även Nationella viltolycksrådet (NVR) gör. Det finns självfallet fler faktorer, som biltäthet och högre hastigheter med i bilden. Men vilken myndighet eller forskningsinstitut förnekar sambandet mellan ökade viltpopulationer och ökade viltolyckor? Veterligen gör ingen det. Även Skogsstyrelsens generaldirektör är tydlig med att viltstammarnas storlek är en betydande förklaring till det ökande antalet viltolyckor.

Att utfodring påverkar stammarnas storlek lokalt råder det ingen som helst tvekan om, annars hade det inte skett någon utfodring. Den statliga utredning som låg till grund för regeringens förslag om ett generellt förbud mot utfodring bekräftade det alla redan vet på den punkten. Det är heller ingen hemlighet att djur rör sig över gränser och mellan utfodringsplatser.

Jägareförbundets svar på problematiken kommer aldrig att vara att begränsa viltstammarna. Därför kan organisationen heller inte betraktas som ansvarsfull i frågan om hur viltolyckor bör begränsas. Det bör man från politiskt håll ha klart för sig.

Det är också i ljuset av att intresset aldrig ljuger man ska betrakta Jägareförbundets förslag om att lägga över ytterligare kostnader och ansvar på markägarna genom att begränsa nyttjanderätten vid och runt vägar. Det är alltid någon annan som ska betala, bara inte jägarna och Jägareförbundet. Alla andra lösningar än just att begränsa viltstammarna kommer att lyftas fram.

Tomma tunnor skramlar mest, som det heter.

LARS-OVE JOHANSSON


ordförande i Södras förvaltningsråd, tillika ordförande LRF Sydost

MIKAEL BÄCKSTRÖM


ordförande LRF Jönköping

JOHAN FRISK

för Södras Viltgrupp