Förre justitieministern Thage G Peterson har stora kunskaper om polisutredningen efter mordet på Olof Palme för 32 år sedan.

Mordet på Sveriges statsminister, Olof Palme, skedde klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986. Han sköts till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm.

— Jag har tillbringat mycket tid med de som jobbat med mordutredningen. Det var ju mitt jobb under tiden som justitieminister att hålla mig underrättad om hur utredningen fortlöpte.

Regeringen satsade stora pengar på att snabbt försöka få till ett uppklarande av mordet på Sveavägen i Stockholm.

En belöning på 50 miljoner kronor utlystes i hopp om att någon eller några skulle avslöja detaljer, som kunde leda till att mordet klarade upp.

— Det förvånar mig verkligen att ingen har lockats av pengarna. Märkligt att inte någon har försagt sig, tycker Thage G Peterson och blir fundersamt tyst en stund.

Han tittar ut genom fönstret på hotell Högland, där vi har träffats för en intervju.

"Mordet är alltid i tankarna"

Han berättar att han ofta går och tänker på mordet och mordutredningen.

— Det går knappt en dag utan att jag någon gång kommer att tänka på vad som hände, säger han. Att mordet inte har klarats upp stressar mig faktiskt, säger han.

Nu är det förstås länge sedan Thage G hade insyn i mordutredningen.

— Jag vet ju inte hur långt de har kommit i dagsläget, men min förhoppning är att vi en dag ska se upplösningen. Jag anser att polisens utredare har gjort ett bra jobb. Det var mycket som inte fungerade när mordet hände. Polisen var som förlamad och det var ett enda stort kaos. Men polisen har tagit igen det på senare år och gjort jobbet bra, tycker han.

En svår tid som följde

Mordnatten väcktes Thage G Peterson av vice statsministern Ingvar Carlsson.

— Det var en svår tid som följde, minns han, men tycker samtidigt att de klarade av att upprätthålla en fungerande regering.

Thage G stod Olof Palme mycket nära. Det var Palme som utsåg Thage G till hans statssekreterare och det var år som knöt ett nära vänskapsband. Thage kom att tillhöra den innersta kretsen kring Palme och visste alltid vad som pågick och vilka beslut, reformer och annat som var på gång.

Annons

På den tiden var det alltid en tidningskrönika på morgonen. Palme lyssnade sällan själv på vad som rapporterades från ledarskribenternas spalter på landets större tidningar.

— Nej, han ringde alltid till mig och undrade: "Vad sa de på tidningskrönikan?".

Höll sig undan hos Thage G

När Palme ville hålla sig undan uppmärksamheten och vara ifred var det ofta till Thage G Petersons hem i Nacka, som han styrde kosan. Där tog han gärna ett glas mjölk och ett par mackor med ost och leverpastej på, något annat ville han inte ha.

— Han brukade lägga sig på soffan, tända en cigarett och läsa några handlingar. Ofta slutade det med att han somnade och jag fick springa fram och plocka undan cigaretten innan det började brinna.

Efter tiden som Palmes statssekreterare följde år av olika ministerposter för Thage G.

"Det får bli som Thage har sagt"

— Bland annat hade jag en tid jobbet som samordningsminister för regeringen. Ibland hände det att statsråden inte var överens om tagen och det blev samling hos Palme för överläggning. Ofta ville Olof höra vad jag tyckte. "Det får bli som Thage har sagt" var sedan ofta beskedet till de bråkande statsråden, säger Thage och ler över minnet.

Thage G hade ett stort förtroendekapital hos Olof Palme.

Ofta ringde han sent eller närapå mitt i natten till Thage om det var något som dykt upp.

— Vid ett tillfälle hörde han av sig sent och var upprörd över att jag inte hade informerat honom om en kommission som skulle lägga fram sin rapport nästa dag. "Det där vet jag ju inget om nu" klagade Palme och avsåg kommissionsrapporten som gällde ubåtskränkningar. "Men jag är ju inte din statssekreterare längre" fick jag påminna honom om.

Bekymrades över protester från Nässjö

Thage G minns också hur Olof Palme, ungefär en månad före mordet, skulle till Nässjö för att möta det så kallade "Safe-upproret". Nässjöpolitikerna, som tidigare varit socialdemokrater, hade i protest mot regeringens ekonomiska politik hoppat av partiet och bildat en egen partisektion under förkortningen Safe.

— När jag läser mina dagboksanteckningar från den tiden ser jag att Palme och jag ofta talade om Nässjö och Safe. Han hade fått in Safe i huvudet och kunde inte släppa att han var bekymrad över protesterna från Nässjö.

Till saken hörde att Olof Palme var invald i riksdagen via Jönköpings län, där han stått som första namn på Socialdemokraternas lista. Därför satt han på den så kallade Jönköpingsbänken.

"Nässjömötet gick inte hans väg"

— Det där är ju min gamla valkrets, jag känner alla där, sade Palme ofta. Han ringde många gånger till förre riksdagsledamoten Göran Karlsson i Huskvarna. Han höll honom informerad om hur tongångarna i länet gick.

Palme var vid denna tid bekymrad över att det inte var fridsamt i valkretsen och ville till Nässjö för att försöka uppnå någon slags fred.

Men Olof Palme var inte i form, minns Thage G.

— Nej, han var precis hemkommen från Indien och hade fått med sig magbesvär. Jag försökte avråda honom från att just då åka till Nässjö, men han ville inte lyssna på det örat. Och jag minns tydligt att Olof efter Nässjömötet beklagade sig över att mötet inte gick hans väg. Det var i alla fall vad han själv tyckte, säger Thage G Peterson.