”Jag har inte fått ett professionellt bemötande” säger Malin Olsson i Smålands-Tidningen den 12 juli.

Inga jämförelser i övrigt, varken avseende person eller ärende, men jag har samma erfarenhet inom ett helt annat område.

Som anhörig till en demenssjuk man, har jag tvingats ha kontakt med tjänstemän av olika rang inom socialförvaltningen i Nässjö och verkligen inte alltid blivit professionellt bemött. Dessa erfarenheter hade jag gärna betalat för att slippa.

Ständig oro, frustration och att vara jourhavande 24 timmar/dygn de perioder den sjuke vistas hemma, är en omänsklig situation för en anhörig.

Tilldelad biståndshandläggare borde, i denna situation, åtminstone ge ett professionellt, korrekt och medmänskligt bemötande.

Bekanta och vänner, som har varit i samma belägenhet, har vittnat om fantastiskt fint bemötande och hjälp från sina biståndshandläggare. Alltså ska inte alla dras över en kam.

Jag har från första stund känt mig motarbetad och misstrodd och till och med blivit verbalt hotad.

Eftersom jag inte låter mig skrämmas till tystnad och även i övrigt vågar framföra mina åsikter och ifrågasättanden, är jag självklart synnerligen obekväm för Socialförvaltningens tjänstemän. Detta borde dock inte få påverka ärendets hantering.

Man hänvisar till, lutar sig mot och motiverar allt med paragrafer och regelverk. Jag har cirka 20 års erfarenhet av stabsfunktion i offentlig förvaltning och vet mycket väl att lagar och regelverk styr verksamheten. Lagar och regelverk, som ska tillämpas med sunt förnuft och verklighetsanknytning.

Annons

Att man inte lyssnar eller tror på mig är illa nog, men man sätter sig även över erfarenheter och synpunkter från demenssjuksköterska och personal vid aktuellt korttidsboende. Synpunkter från personal vid dagverksamhet ignoreras också. Som tjänsteman vet man tydligen bäst vad en dement person behöver.

Rättssäkerhet? Beslut, som påverkar två människors liv, grundar sig på subjektiva, irrelevanta och icke sanningsenliga uppgifter, formulerade av handläggaren. Beslutet fattas av handläggarens chef enbart på handläggarens ord. Vid överklagande av detta beslut hanteras ärendet av samma tjänsteman, som fattat beslutet!

Jag anser inte detta rättssäkert och det har jag också kommunicerat till socialchef Mats Pettersson, som delegerat till avdelningschef Jon Rydholm att kommentera detta och några andra frågor.

I Rydholms svar (2019-06-27) på mitt ifrågasättande av ovan hantering står: …”Detta är dock inte helt logiskt och är något som förvaltningen behöver se över inför nästa revidering av delegationsordning”… Tills vidare får vi som drabbas, acceptera nuvarande ordning.

Samma tjänsteman, som beslutat i ovan ärende handlägger också begäran om byte av biståndshandläggare. En begäran, som inte gjorts för skojs skull, men som jag som anhörig anser vara nödvändig för att ett bra samarbete anhörig/biståndshandläggare för den sjukes bästa, ska kunna ske. Avslaget på denna skriftliga begäran levererades med en mening i telefon!

Vid all kommunikation står ord mot ord och Socialförvaltningens tjänstemän har, i egenskap av position och makt, tolkningsföreträde framför mig.

Vid möte med kommunalråd Anci Magnusson anser hon det bemötande jag har fått oacceptabelt och säger dessutom ”de har ingen rätt att fatta beslut eller vidta åtgärder, som gör ingrepp i ditt liv”. Alla åtgärder/beslut påverkar naturligtvis mitt liv till 100 procent!

Slutligen ytterligare ett citat från artikeln om Malin Olsson: ”Det är bara att konstatera, hanteringen av ärendet är under all kritik” (Cecilia Gerhardsson).

Ett konstaterande, som är tillämpligt också i mitt fall.

Kanske är ”oprofessionellt bemötande” något som kännetecknar Nässjö kommuns alla förvaltningar.

GUNNEL HILLDÉN

FOTNOT: Tidningen har varit i kontakt med socialförvaltningen i Nässjö, som har valt att inte kommentera ovanstående ärende i tidningen.