Det kan man undra när den ena kommunala fastigheten efter den andra säljs ut. Och inte till vem som helst utan till en(!) utvald och handplockad köpare. Varför uppför man dyra äldreboenden för skattebetalarnas medel, för att sedan avyttra dem?

Det började med Parkgården, ett helt kvarter, som såldes för 55 miljoner kronor till Trygga hem, Riksbyggen Jönköping, och där kommunen gick i borgen för närmare 240 miljoner. Varför? Vad hade man kunnat få ut av en annan köpare och hade en annan köpare fått kommunal borgen med flera hundra miljoner? Mindre troligt!

Har kommunledningen verkligen säkerställt att prissättningen är marknadsmässig och att det inte föreligger någon form av kamratpris till fördel för köparen? Det finns uppenbara dubbla intressen: Anna-Carin Magnusson (S) och Anders Karlsson (C) är båda styrelseledamöter i Trygga Hem liksom de är ledamöter i Nässjö kommunstyrelse och Nässjö kommunfullmäktige och genom det representanter för både köpare och säljare av kommunens egendom.

Efter försäljningen av Parkgården var det dags att sälja det förnämliga boendet Sandsjövik som legat i malpåse under flera år (bortsett från en kortare period som flyktingförläggning). Återigen var det endast aktuellt med en enda köpare, också denna gång Trygga hem.

Ytan på Sandvik, 1 576 kvadratmeter, säljs för 3 176 kronor/kvm. Priset på lokaler inne i centrum ligger på 8 000 kronor/kvm, så ett rimligare pris är kanske 6 000 kronor/kvm vilket skulle ge en köpeskilling på närmare tio miljoner. Alltså dubbelt upp rakt in i kommunkassan. Jämför det med värderingen för två år sedan, 5 000 kronor/kvm.

Annons

Att sälja fastigheter ger tydligen mersmak och nu är turen kommen till Lillsjögården, Forserum. För att köparen, Trygga hem, ska kunna bygga ut och renovera Lillsjögården höjs det kommunala borgensåtagandet för bolaget till 278,5 miljoner.

För en vanlig enkel kommuninvånare och skattebetalare kan det te sig märkligt att en så fattig kommun som Nässjö, som inte ens har råd att förvalta sin egendom, anses kreditvärdig för borgensbelopp av den storleken. Finns det andra externa bolag där kommunen har stora borgensåtaganden och vad säger konkurrenslagen?

Trygga hem kommer naturligtvis att göra goda affärer genom att köpa fastigheter billigt av Nässjö kommun och sedan ta ut marknadsmässiga hyror av de seniorer som har råd att bosätta sig i deras lägenheter. I verksamhetsbeskrivningen står att bolaget sysslar med Vård & omsorg med boende. I Nässjö har den politiska majoriteten sagt nej till LOV (Lagen om valfrihet inom vård och omsorg). Till och med Moderaterna, som under flera valperioder drivit just frågan om LOV, har fått stryka på foten till förmån för attraktiva positioner i nämnder och bolag under den mandatperiod som lider mot sitt slut.

Frågan om jäv har varit på tapeten. Magnusson och Karlsson har därför avstått från att delta i det rent formella beslutet om försäljning av Sandvik i kommunfullmäktige.

Men jävsfrågan är mer komplicerad än så. Det räcker inte med att kila ut en minut från sammanträdet när beslut ska fattas. I samtliga ärenden om försäljning av Nässjöbornas äldreboenden har både Magnusson och Karlsson deltagit i själva beredningen.

Och inte bara i beredningen, utan också lyft frågan och själva föreslagit Trygga Hem som enda köpare. Kanske någon annan varit mera lämpad och betalat mer. Har Magnusson och Karlsson sett främst till Trygga Hems eller Nässjöbornas intresse vid beredning och beslut av ärendet?

Det får vi inte veta. Det är de hårda nypornas språk som gäller i Nässjö kommun. Än så länge. Vad som gäller efter den 9 september är upp till Nässjöborna att välja.

Märit Strindberg

Nässjö