Kommunen förvaltar ett tjugotal stiftelser som bildades för många år sedan. De grundades med donationer från någon som ville göra en god gärning för sina medmänniskor och för samhället.

Flera stiftelser har skapats i en annan tid, vilket märks i syften som att dela ut 50 kronor till "fyra väl frejdade flitiga och om skötsamhet och ordentlighet kända jordbruksarbetare" (Stiftelsen Edvard Bards donationshemman).

Stiftelsen Maria Malmbergs julgåva ska dagarna före jul dela ut en gåva på "högst 100 kronor" till behövande i samhället.

Flera av dessa stiftelser har på senare år inte delat ut någonting alls. Utan ränteintäkter finns det inte några medel att fördela. Ekonomichef Jan Öhlin uppskattar att det gäller ungefär hälften av de stiftelser som kommunen förvaltar.

– Vår ambition är att minska antalet. De fyller inget syfte just nu, säger han.

Går minus

Samtidigt äter kostnader upp det sista kapitalet i fonderna. Stiftelsen får ett negativt resultat efter avgifter till länsstyrelsen och till kommunen.

– Vi är skyldiga att ta ut en avgift, men vi har en strikt självkostnadsprincip, säger Jan Öhlin.

Kommunen tar betalt för kostnader som bankavgifter och administration. Förvaltningsavgiften ligger i vanliga fall mellan 3500 -4500 kronor per år, inklusive kostnader för revision som utförs av upphandlade och auktoriserade revisorer.

Färre stiftelser

Nässjö kommun har sedan tidigare en ambition att minska antalet stiftelser utan avkastning. Stiftelserna fyller inte längre sin sin ursprungliga funktion och medför endast onödigt arbete.

Annons

Kommunen kan ansöka hos länsstyrelsen om att lägga ned en stiftelse. En annan möjlighet är att vända sig till kammarkollegiet för permutation, att ändra i stadgar eller förvaltningsform.

Innan detta är gjort måste kommunen ta hänsyn till stiftelsens regler och ändamål.

– Det måste vi förhålla oss till, det går inte att bruka våld på det.

Kommunen vill gärna minska antalet stiftelser, säger Jan Öhlin, men ansökan om avveckling eller permutation är en komplicerad process.

Alternativet är att stiftelserna lever vidare tills de sista pengarna har försvunnit.

– Naturen får ha sin gång. Till slut har kapitalet urholkats, säger han.