Louise växte upp i Nässjö, men har bott mycket länge i brittiska Brighton. Nu har hon adress i Göteborg. I tio års tid har hon varit verksam som författare, föreläsare och estradpoet.

Hennes första roman ”Punkindustriell hårdrockare med attityd” fick Författarförbundets pris Slangbellan för bästa ungdomsdebut.

Andra boken, ”Svenglish – en 30-årings resa genom vardagen”, nominerades till Selmapriset.

I dag är hon aktuell med diktsamlingen. Barndomsstaden förknippades med mycket ångest i debutboken.

Är det möjligen tonårsångesten från Nässjö du är fri ifrån nu?

— Ja, nästa i alla fall. Den går aldrig riktigt ur, det här är nog så långt jag kan komma.

Finns tydliga spår i boken om det?

— Jo, i dikten ”En vädjan från Nässjö”.

Den handlar om?

— Den är skriven ur ett Nässjöperspektiv, som att staden är ledsen för att folk flyttar därifrån.

Då känner du inte till att det snart bor 31 000 invånare i kommunen?

— Nej.

Ett par tusen fler än när du växte upp.

Har du försonats med Nässjö?

Annons

— Kanske, jag får inte samma obehag när jag går på gatorna. Kan också förstå att folk bor där, det är bra att växa upp där det är litet och tryggt.

Kan du konkret sätta ord på vad ångesten står för?

— Egentligen ingen kritik mot Nässjö utan mot alla småstäder. Det är svårare att sticka ut i en småstad, få vara sig själv och gå sin egen väg.

Ditt rosafärgade hår är det exempel på att sticka ut?

— Ja, det är det ju. Personligen kände jag mig ful under hela min uppväxt, ful och obetydlig. Det sitter i. Med mitt rosa hår kommer folk ihåg mig.

Så det är ett medvetet val för att synas?

— Ja, och samtidigt en protest. Det är så många unga som är ängsliga över sina frisyrer. Det ska slingas och toppas efter trender. Jag säljer inte någon trend utan jag kör något konstigt.

Vad innehåller diktsamlingen mer?

Feministisk kämpaanda, att få tillbaka rätten över sin kropp och det gäller även killar. Man är ok som man är.

Dikterna är ganska långa. Tydliga influenser från Poetry slam-scenen där dikterna talas fram.

Hur ska man läsa dem?

— Bläddra i boken, läs en dikt om dagen i 35 dagar är mitt bästa förslag, så hinner varje dikt sjunka in.

Kommer du till Nässjö för att prata om boken?

— Ja, om någon vill bjuda in mig gör jag det. Jag var på litteraturfestivalen SmåLit i Jönköping för ett par veckor sedan.

Bengans fik på Stigbergstorget i Göteborg är platsen för helgens releasefest. Louise Halvardsson fyller 35 år i februari och slår ihop releasepartyt med födelsedagen. Det symboliseras med 35 ballonger och 35 poeter som läser några rader var ur diktsamlingen – plus 1 pianist.

Louise vill inte ha presenter, men uppmanar folk att köpa en till sig själva, gärna då en aktuell bok. Gissa vilken.