I lokalen är det full aktivitet. Några sitter vid symaskiner och syr kuddar, i en soffgrupp sitter några och stickar halsdukar och mössor, och vid ett bord sitter några kvinnor och repeterar ord efter Gudrun Wilhelmsson. Tidigt i våras startades stick- och språkcaféet för nyanlända kvinnor som vill lära sig svenska och handarbete och bara umgås.

— Vi kände att de här kvinnorna behövde komma ut så då ville vi göra något för dem, säger Gudrun som är en av fem som hjälper till med caféet.

Hon är pensionerad lärare och tycker det är roligt att undervisa. Språkutbildningen kör de som en studiecirkel.

Hon berättar att många av kvinnorna helst skulle vilja ha svenskundervisning hela tisdagsförmiddagen, men att de måste turas om så att alla får chansen.

”Stor förmån”

Rodin Shaikh Muhamed har varit i Sverige ett år och har lärt sig en del svenska.

Annons

— Jag tycker det är jättekul. Jag vill helst bara studera svenska här, stickar gör jag inte så mycket, säger hon.

Pingstkyrkan står för alla kostnader för undervisningsmaterial, garn och tyg, med hjälp av bidrag från studieförbundet och kommunens integrationsfond. Lisbeth Svensson tror att det är viktigt att kvinnorna får en sysselsättning som ger ett resultat. Och många verkar tycka det är roligt och visar gärna upp långa stickade stycken som ska bli halsdukar nu när kylan kommer. Men det är inte bara de nyanlända kvinnorna som finner glädje i caféet. Lisbeth ser det som en stor förmån att få vara med och hjälpa till.

— Jag vänder mig gärna till människor som behöver det, och jag är alltid väldigt glad när jag har varit här, säger hon.

Känner trygghet

På asylboendet på Granbacken startades i våras ett odlingsprojekt som de boende haft stor glädje av under sommaren och hösten. Jafar Yosefi och Thomas Wilhelmsson berättar att det bland annat odlats majs, squash, blommor, rädisor och lök.

— Det har varit jätteroligt, och vi har ätit mycket av det vi odlat, säger Jafar.

Han vill också berätta hur mycket han tycker om Vrigstad och dess invånare.

— Vi känner oss väldigt trygga i Vrigstad. Många är så hjälpsamma, vi har det jättebra här.

Thomas håller med om att Vrigstad har tagit emot flyktingarna på ett positivt sätt, men han önskar att fler skulle skaffa sig personliga relationer med dem.

— Vi har ett till två år på oss att visa medmänsklighet. Det är bara att gå hit och säga hej. Det är alltid nån som kommer fram och hälsar, säger han.

LÄS MER HÄR: Sann glädje för egen odling