Biblioteket, inrymt i en gammal gymnastiksal, med bokhyllor fullproppade med litteratur från tidernas begynnelse – här hade det inte gallrats på åtskilliga år. Utlåningssiffrorna var låga och besöken kunde vara fler. Det skulle kunna vara deprimerande att jobba med ett sådant utgångsläge – eller så sporrar det till att försöka öka såväl utlåningssiffror och annat som kan främja verksamheten. Mitt mål var att skapa en miljö där alla kunde känna sig hemma. Eleverna på skolan givetvis, men också pensionären eller de som studerar. Det som inte var klart för mig när jag började var vilken kaskad av idéer som gjorde entré i mitt huvud. En del av dem är genomförda, andra är fortsatt idéer som kanske förverkligas någon annanstans och ytterligare andra förtjänar inte ens att bli omnämnda!

En dag i början av min tid på biblioteket kom jag fram till att det skulle vara roligt att ordna en schackkurs för skolans elever. Jag försökte tappert få till det under eftermiddagstid och trodde lite naivt att det skulle gå att få in mellan både det ena eller andra passet i elevens vardag. Det gick naturligtvis inte. Men skam den som ger sig, en septemberkväll hade vi en schackafton med en mästare från Svenska schackförbundet som åkt ända från Öland för att undervisa ungarna i Malmbäck. Jag hade legat i och delat ut lappar om eventet till höger och vänster och satt upp affischer och ångesten var maximal när dagen var där. Tänk om ingen kom. Vad skulle jag då säga till mannen som rest så långt? Men tack och lov kunde jag avsluta dagen mer än nöjd.

Annons

Till min stora förvåning kom det femton personer av vilka två var vuxna. Schackmästaren undervisade skickligt och sen hade vi en trogen skara schackspelare på besök varje rast…

Ett av barnen, som då var spädbarn, återsåg jag i lördags då vi hade biblioteksmingel och utförsäljning av gallrade böcker. Den lille, som vid schackaftonen kröp omkring och var mullig och söt, hade vuxit till sig och blivit ännu sötare med stora, röda äppelblomskinder. Förundrad och storögd gick han runt bland alla minglare och återkom med jämna mellanrum till skålen med chips…

Det äventyr jag började den första juni 2015 var insiktslöst. Jag anade inte då att mitt engagemang för skolans elever, för deras läsning och trivsel på biblioteket skulle bli så stort som det blev. Det tog tid innan jag kände mig hemma med att vara skolbibliotekarie mellan hyllorna. Det var ju där jag skulle vara, inte bakom skärmen. Det är så lätt att gömma sig bakom datorn, göra en massa sökningar som i bäst fall leder rätt. Men det är mellan hyllorna och i mötet med eleverna som det gemensamma äventyret sker.

Det är en grannlaga uppgift att vara skolbibliotekarie – det gäller att lära känna eleverna, skapa relationer och få deras förtroende. Det görs inte i en handvändning.

Det hade varit bra om jag hade läst barn- och ungdomsböcker innan jag började jobba i Malmbäck. Jag gick där och tittade på böckerna och undrade hur i all världen jag skulle kunna tipsa eleverna om några böcker. Det var bara att börja läsa. Första och andra årets semester ägnade jag mig åt att läsa framför allt fantasy för mellanåldern. Vilken skatt! Varför hade jag inte gjort det tidigare…? På min tio i topp lista toppar författare som Funke, Mangold, Rowling, Laestadius, Dowd… Så gick tiden och jag fortsatte att läsa ungdomslitteratur och ryggsäcken, som forslades mellan Gränna och Malmbäck, var för det mesta helfull av böcker.

En dag sa jag till kollegan bakom mig: Vet du om att det är Världspoesidagen den 21 mars? Ska vi ordna en poesiafton? Kollegan var genast med på noterna och vi anordnade vår första gemensamma poesiafton med musiker från Sörängens folkhögskola, diktläsare som läste på arabiska, svenska, franska och engelska. Stämningen var god och det kändes som om vi påbörjat något som vi skulle kunna ha som ett årligt event. Så föddes idén att skapa något vi kallade Måndagar i Malmbäck. Tanken var att det skulle hända något på biblioteket ett par måndagar per termin. Varför ska människor nödvändigtvis behöva åka till Nässjö för att få uppleva något? Vi skapade utställningar och vernissagen med salta pinnar och cider var givetvis på måndagen. Vi inbjöd gästföreläsare som talade utifrån olika teman, till exempel höll en Malmbäcksbo ett föredrag om gårdfarihandlare i Malmbäck, två Israelkännare reste ända från Gränna för att berätta om judisk litteratur och vi skapade olika litterära aftnar med isländskt, arabiskt eller fantasytema. Biblioteksarbetet blir precis så intressant och roligt som man gör det!

Att verka på en liten ort med begränsade ekonomiska resurser är en utmaning i sig. Ibland gäller det att trolla och arbeta som om vi befann oss på det numera besudlade Svenska Akademien. Vi befann oss ju på en kulturort av rang, så varför inte agera därefter. Biblioteket hade en fin utställningsyta och flera av de utställningar vi arrangerade uppskattades av både skolans elever och andra besökare.

Särskilt populär var nog utställningen om de tre musikerna, Spring city, och som var både fastrar och mostrar till åtskilliga av eleverna…

Men vi ska inte glömma den fantastiska broderiutställningen, som Täcklebo Broderiakademis lokalavdelning i Jönköping ställde ut förra våren, eller utställningen med julkrubbor från flera olika länder och världen med all dess hemskhet och skönhet kunde vi visa med utställningar från krigets Irak, Anne Franks livsöde och en fotografs medvetna val att dokumentera det vackra i Bangladesh. Bredden och djupet saknades aldrig.

Nu har biblioteket och medborgarkontoret flyttat till mindre lokaler och kopplingen till skolans elever är bruten. Sorgligt, men ett nytt kapitel är inslaget i Malmbäcks bibliotekshistoria och vem vet – kanske kommer det något gott ur det.

Magdalena Sandgren