ONSDAGEN VAR en sorgens dag i Nässjö.

En man i 25-årsåldern blev under eftermiddagen misshandlad i en restaurang. Mannen fördes till sjukhus och avled senare på grund av sina skador.

Gärningsmannen, som är i 45-årsåldern, har gripits och är misstänkt för mord.

Mycket mer än så vet man inte ännu men det som är säkert är att händelsen har lämnat många berörda.

FÖR EN VECKA sedan fick jag ett telefonsamtal från en kvinna i Nässjö.

Med en allvarlig och sansad ton berättade hon att hon inte känner samma trygghet i Nässjö som när hon var yngre. Hennes oro, säger hon, avfärdas dock av politiker och polisen.

Vid ett tillfälle talade en polis till och med om för henne att hennes farhågor var ”överdrivna”. Det är ett nonchalant bemötande.

Nu har ett mord skett, och det kan man inte kalla för en överdrift.

Det är synd när kommuninvånarnas oro inte tas på allvar. En del makthavare har inställningen att det så kallade ”folket” måste hålla sig lugnt för att det inte ska drabbas av panik.

Den tanken orsakar mer skada än nytta.

Ingen vill höra att deras (ofta befogade) farhågor är överdrivna, framförallt inte när det kommer från samma personer som ska skydda en, som polisen. För det visar att man inte blir tagen på allvar och då ökar misstron mot statsmakten ännu mer.

Om inte polisen lyssnar på en, vem gör det då?

NYLIGEN presenterade Statistiska Centralbyrån en medborgarundersökning där kommuninvånare fick tycka till om sin hemkommun.

Bland de Nässjöbor som tillfrågades var det bara 41 procent som svarade och av dessa var det bara cirka hälften som tycker att Nässjö är en bra plats att bo på.

37 procent av de svarande skulle avråda bekanta från att flytta in till kommunen medan bara 25 procent skulle starkt rekommendera någon att flytta in.

Annons

Med tanke på den ganska låga svarsfrekvensen kan svaren såklart bli skeva, om det är människor ur den missnöjda (eller den mycket nöjda) gruppen som svarar mest. Därför ska man inte tolka siffrorna som hundra procent representativa.

Däremot kan man heller inte avfärda svaren helt.

Ett av de starkaste skälen till varför vissa av Nässjös invånare inte rekommenderar andra att flytta in till Nässjö handlar just om otryggheten i kommunen.

KOMMUNSTYRELSENS ordförande Anna-Carin Magnussons (S) svar på resultatet av undersökningen var att ”folk tar åt sig av flödet på sociala medier”, att det "tar tid att ändra människors uppfattning och bygga upp ett förtroende” och att ”man aldrig kan ta ifrån människor sin känsla”.

Magnusson säger också att kommunen försöker vara lyhörd och har ett bra samarbete med polisen.

De två sistnämnda åtgärderna är bra men tyvärr så visar Magnussons övriga reaktioner på den typiska attityden om att betrakta den ökade otryggheten som en ogrundad rädsla. Som om det inte låg någon sanning bakom oron.

Men det är inte bara en "känsla" och det har vi fått se flera gånger.

JA, ATT DRABBAS av ett brott är fortfarande ovanligt, men det betyder inte att brotten inte ökar. Bara det är värt att ta på allvar.

Enligt den senaste rapporten från Brottsförebyggande rådets (Brå) Nationella trygghetsundersökning för 2016 ökar även den riktiga utsattheten för brott. Det är den förändringen som många oroar sig för.

Enligt Brå ligger andelen som uppger att de har utsatts för ”brott mot enskild person” på den högsta nivån sedan mätningarna startade år 2006. Framförallt har utsattheten för bedrägerier, sexualbrott och trakasserier ökat.

I Nässjö har invånarna fått uppleva brott på nära håll, och då inte bara onsdagens dåd.

Förra året rånade en person en skoaffär i Fenixgallerian och skar butiksbiträdet i ansiktet. Under natten till annandag jul blev en 19-åring slagen i huvudet och rånad av två män. Det är bara två exempel.

SÅ NEJ, när människor säger att de känner sig otrygga är det inte inbillning.

Nässjö är en bra kommun som många invånare kan vara stolta över, och det är just därför det är bra att invånarna bryr sig så pass mycket om sin kommun att de vill stoppa en negativ utveckling som de ser är på gång.

Politiker och polisen är skyldiga att lyssna. De är skyldiga att hitta lösningar på våldet, gärna i samarbete med civilsamhället.

Men framförallt ska makthavare inte misstänkliggöra eller förminska alla de som känner oro.