Studier av viltkollisioner och omgivande miljö, som bland annat gjorts av Statens väg- och transportforskningsinstitut, visar att det finns komplexa samband med exempelvis områdets och landskapets egenskaper (exempelvis skog eller öppet landskap). Det finns dock inget som stödjer resonemanget att utfodring skulle vara en orsak till ökningen av viltolyckor. Studierna som är genomförda visar i stället motsatsen – att utfodring på säkert avstånd från vägar är ett effektivt sätt att reducera antalet viltkollisioner.

Exempel på bidragande faktorer till viltolyckor är att skogsavverkningar och röjning vintertid i närheten av vägen lockar till sig vilt om inte grenar och ris forslas bort direkt, energiskog i närheten av vägar kan innebära en högre risk för viltkollisioner eftersom viltet gärna befinner sig i energiskogen för att få föda och skydd och att attraktiva grödor odlas i allt högre utsträckning i närheten av vägar. Exempel på grödor som lockar vilt och som under senaste året har odlats i högre utsträckning än tidigare är framförallt raps men också höstvete, majs och ärtor.

Annons

Det är viktigt att göra bilförarna medvetna om riskerna. Vad det handlar om är att vara uppmärksam som bilförare, att vara observant och att sänka hastigheten. Vid den här tiden på året sammanfaller också djurens rörelse med den tid då trafiken är som mest intensiv – när många åker till och från jobbet. Ökad rörlighet av viltet i kombination med att antalet bilister ökar och väglaget blir sämre är starkt bidragande orsaker till att antalet viltolyckor nu är många.

Från och med 1 januari 2010 finns också en skyldighet att anmäla alla sammanstötningar med vilt även om man inte vet om djuret är skadat eller ej – det i kombination med att det nu finns en högre medvetenhet hos allmänheten om skyldigheten att anmäla viltkollision gör också att statistiken visar högre siffror än tidigare.

Att det finns vilt i naturen får vi leva med. Vad det handlar om är att analysera om det finns faktorer i omgivningen som kan öka risken för viltolyckor och utvärdera om det finns förändringar att åstadkomma. Att man begränsar antal, och utbredning av, miljöer som viltet föredrar inom ett visst avstånd från vägens område skulle också bidra till en minskning av viltolyckor.

Vad gäller utfodring – på säkert avstånd från vägar – så är det ett bra sätt att förebygga och reducera viltkollisioner – det finns det studier och forskning som tydligt visar. Dessutom visar studier att den som utfodrar skjuter mer vilt vilket med råge kompenserar ökad vinteröverlevnad.

GUNNAR LINDBLAD OCH ANNETTE PETERSSON, Jägareförbundet Jönköping

FREDERIK KJELLSON, Jägareförbundet Kronoberg

JESPER EINARSSON OCH ELIAS TURESSON, jaktvårdskonsulenter, Svenska Jägareförbundet