SI STÅR i det här fallet för Svenska Institutet, vilket är en myndighet som lyder under utrikesdepartementet.

Svenska Institutet har länge använt sig av ett ganska originellt koncept på sociala medier: varje vecka får en ny svensk (och ibland icke-svensk) medborgare fria händer till att använda SI:s Twitterkonto, kallat för @sweden, för att på så sätt marknadsföra Sverige.

Användarna (också kallat för kuratorer) har varit allt ifrån lärare, gymnasieelever, nördar, mammor och kulturpersonligheter. De har kunnat berätta för alla följare, varav många är från utlandet, om sin vardag och sina tankar.

Idén är faktiskt lite charmig. Vad speglar ett land bättre än dess medborgare? Vad kunde gå fel?

Ja, en hel del visade det sig.

DET FINNS problem med att privatpersoner fritt får hantera en myndighets kommunikationskanal.

Nu är det så att den kurator som för tillfället styr @sweden har rätt att blockera andra användare på Twitter då näthatet som många av kuratorerna får utstå kan vara påfrestande.

Men det som hände senast saknar motstycke.

Förra veckans kontoanvändare Vian Tahir, som kallade sig för expert på nätsäkerhet, gjorde en blockeringslista som godkändes av Svenska Institutet utan vidare kontroll.

Det resulterade i en massblockering av ungefär 14 000 stycken Twitterkonton utifrån argumentet att personerna eller organisationerna bakom dessa konton ägnar sig åt "drev, hot, hat och hets mot migranter, kvinnor och HBTQ-personer, men även mot organisationer som är engagerade i mänskliga rättigheter".

Men det var inte bara "nazister, rasister och homohatare" som blockerades av Vian Tahir.

Många andra - som riksdagsledamöter, etablerade journalister, Israels ambassadör Isaac Bachman och miljonären Bill Gates - blockerades också.

Annons

En del av de som blockerades hade aldrig någonsin interagerat med Svenska Institutets Twitterkonto, och kan därför inte anklagas för att ha hotat eller hatat någon av användarna.

VISSA, speciellt inom vänstern, hävdar att det inte är ett problem att bli blockerad av ett Twitterkonto. Och det hade det inte heller varit, om Vian Tahir hade representerat sig själv som privatperson

Men nu var det ju inte så. Hon representerade en myndighet. Ja, till och med ett helt land.

Att en myndighet har en lista på Twitter-användare som har, eller påstås ha, vissa åsikter är ett demokratiskt problem. Det är det som kallas för åsiktsregistrering, och det ska myndigheter inte hålla på med.

Svenska Institutet bad i dagarna om ursäkt för händelsen och tog bort alla dessa blockeringar, vilket är bra.

Men sedan hände nästa grej: När diverse personer begärde ut den numera kända "blockeringslistan" (som var en offentlig handling) från Svenska Institutet fick de som svar att listan hade raderats för att den betraktades som en handling "av ringa betydelse".

Listan raderades dessutom efter att den redan hade begärts ut, enligt bloggaren och författaren Lars Wilderäng.

Att radera listan kan vara ett lagbrott. Fortsättning följer, således.

INGET av det som har skett har gett Sverige särskild bra publicitet utomlands, vilket var hela meningen med Svenska Institutets Twitterkonto.

Att enskilda användare med personliga intressen och utan någon koll på myndighetsarbete skriver galna saker är förståeligt och har hänt många gånger förr.

Svenska Institutets Twitterkonto har haft kuratorer som har varit kontroversiella, respektlösa, använt kontot till att sprida sina politiska åsikter eller kallat andra för rasister och liknande.

Men det anmärkningsvärda är inte användarna av kontot utan myndighetens hantering av den senaste händelsen: Från att ha blivit manipulerad av en privatperson och hennes åsikter utan att kolla om det hon säger stämmer till att i panik ha raderat en offentlig handling.

Svenska Institutet har gjort allt det inte borde ha gjort och låtit bli att göra allt det borde ha gjort.

Bättre exempel på ansvarslöshet får man leta efter.