FLICKAN har all rätt i världen att .

Hon vet nämligen hur det känns att vara omringad av ett gäng unga män, och utlämnad trots att det sker mitt på blotta dagen i Nässjö.

Trots att många personer går förbi samtidigt som det sker.

Tyvärr kommer flickan aldrig att få något bra svar.

MÅNGA har nog säker undrat samma sak förut.

Vi läser på nyheterna om unga tjejer som blir sexuellt ofredade eller till och med våldtagna i publikhav på festivaler.

Hur kan ?

Antingen så märker ingen något, vilket verkar mycket osannolikt, eller så är det ingen som bryr sig.

Säkerligen kan, i vissa fall, kvinnorna bli så pass omringade att inget syns utåt och deras röster så pass kvävda av ljuden utanför att det kan vara svårt att märka vad som händer.

Men det är bara vid extrema undantagsfall.

Vad som står klart är att det inte går att missförstå en situation där en 13-årig flicka skriker och gråter medan hon omringas av män i Nässjö centrum.

Det går inte att missförstå det faktum att männen inte vill henne väl.

Ser man inte vad som händer så är det för att man inte vill se det.

DET ÄR mycket debatt om att nyanlända ska anpassa sig till det svenska samhället och skaffa svenska värderingar.

Det är rätt tänkt och borde ha gjorts från början.

Alla i Sverige ska visa flickor och kvinnor respekt, oavsett vad man har för bakgrund, kön, religion eller politisk anknytning.

Problemet är att många av oss gärna propagerar för att nyanlända ska lära sig om jämställdhet och "rätt" kvinnosyn, men inte lika många av oss är benägna att visa det.

Genom att inte gripa in när män omringar, trakasserar och tafsar på unga kvinnor visar vi indirekt att det är fritt fram att bete sig på det sättet.

Handling väger mer än ord, och det vi säger att vi vill och det vi faktiskt gör stämmer inte överens i nuläget.

Det enda vi lär ut nu är feghet.

ÄR vi rädda för att bli kallade för rasister om vi griper in?

Det är ingen ursäkt.

Är vi rädda för att framstå som stöddiga, jobbiga, tråkiga, konfliktsökande eller intoleranta?

Det är inte heller någon ursäkt för att låta bli.

Det enda som kan vara befogat är om vi är rädda för vår egen säkerhet. Men då går det ju faktiskt fortfarande att ringa polisen, eller kalla på någon annan.

En 13-årings säkerhet står trots allt på spel.

DET SÄGS att det är typiskt svensk att vara konflikträdd. Tyvärr ligger det mycket sanning i det.

Men det behöver inte vara så.

Två bra exempel på det är Carl-Fredrik Arndt och Peter Jonsson, två svenska studenter i Stanford University i USA, som grep in medan en för dem okänd medvetslös kvinna blev våldtagen förra året.

Bägge betraktas nu som hjältar över hela världen.

Förmodligen finns det många andra vardagshjältar som det inte skrivs om även här i Sverige, men det räcker inte.

Varje flicka eller kvinna i varje ort måste ha någon som vågar stå upp för dem.

Allt annat är bara fegt.

Läs mer: Krönika: Det går att hålla tusen tankar samtidigt

Läs mer: Unga flickor blev ofredade

Läs mer: Pappan: Varför reagerade ingen?

Läs mer: Polisen om ofredandena