Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vita allierade behövs för att motverka strukturell rasism

De senaste åren har rasism och främlingsfientlighet flitigt diskuterats och debatterats, både vid köksborden och på ledarsidorna. Men det är ofta med en blick utifrån normen som diskussionen har förts. Det är hög tid att rikta om strålkastarljuset och prata om vithet, skriver Teskedsordens generalsekreterare Lovisa Fhager Havdelin.

Vi befinner oss i olika samhällsstrukturer beroende på exempelvis klass och kön, som påverkar oss alla på olika sätt varje dag. Men det är färre som vill kännas vid de strukturer som gör att människor beroende på ursprung utsätts för olika motstånd i livet. En rapport från Länsstyrelsen visar att afrosvenskar har lägre lön jämfört med övriga befolkningen med samma utbildning. Bilden bekräftas i en studie utgiven av The Sociological Science 2019, där Sverige som ett av nio undersökta länder i Europa och Nordamerika har den näst högsta graden av diskriminering på arbetsmarknaden kopplad till hudfärg.

Få ser sig själva som rasister, men om vi erkänner att grupper av människor förtrycks och hålls tillbaka, betyder det också att det finns grupper som förtrycker. Medvetet eller ej. För den som inte drabbas är det till synes små ”oskyldiga” handlingar där förklaringen alltid är något som inte har med rasism att göra. Men för den som drabbas blir de sammantagna och upprepade handlingarna ett system som är själva definitionen av rasism.

Detta har på senare tid exempelvis blivit kännbart för personer med sydöstasiatiskt utseende, i och med utbrottet av det nya coronaviruset. På flera håll vittnar människor om att de utsatts för kränkningar och undvikande beteende. Att på väldigt lösa grunder göra antaganden som stigmatiserar en grupp människor, vad är det om inte rasism?

Det kan vara svårt att se sin del i den större bilden av att upprätthålla strukturella mönster. Men i brist på kunskap riskerar det bli en nästintill automatiserad process som upprepas gång på gång. Vi har till exempel sett det i medias porträttering av svensk hiphop det senaste året. Både i Malou Efter Tio och Expressen har svenska hiphop-artister ställts till svars för allt från droghandel till organiserad kriminalitet, medan frågor om deras musik lyser med sin frånvaro. Det är en del av strukturell rasism – att inte tillåtas representera sig själv, utan att ständigt förhålla sig till ett narrativ för en grupp man blivit tilldelad.

Vithet bär med sig ett privilegium som de flesta vita i Sverige aldrig har reflekterat över. Att diskutera och problematisera detta blir därför ett rött skynke för många. Bara för att man är vit betyder inte att man fötts med silversked i mun. Men det innebär att man som vit i alla fall inte har haft det svårare på grund av sin hudfärg.

Som vit har jag ett stort ansvar att försöka förstå. Inte bara hur andra utsätts utan också hur mina handlingar stukar och bryter ner människor. Att vara vit innebär till exempel att andra inte undviker att sätta sig bredvid dig på tunnelbanan eller att du inte behöver bära skuld för vad en annan person med din hudfärg gjort.

För att vi ska kunna motverka strukturell rasism behövs vita allierade. Det arbetet börjar med att vi ser oss själva i spegeln och inser vår del i upprätthållandet av dessa strukturer, för att sedan kunna vidta konkreta åtgärder – stora som små.

Lovisa Fhager Havdelin

generalsekreterare, Teskedsorden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel