Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Därför borde Helena Jonsson bli av med jobbet

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

Coronapandemin har öppnat portarna till David Graebers helvete. Sveriges landshövdingar står först på tur.

Det klarade fem globala influensapandemier. Men coronapandemin har stängt handelsgolvet på metallbörsen i London. Det har inte hänt på 143 år. Ungefär samma sak har hänt i USA. New York-börsens golv tömdes efter 117 år av regelbunden fysisk handel. I veckan fick en del handlare återvända under strikta rutiner. Men det gör inte nödvändigtvis handeln bättre.

En ny studie av två ekonomer visar att de fysiska auktioner som stänger varje handelsdag är mindre effektiva på att sätta korrekta aktiepriser än när all handel sker digitalt. Dessutom har det tomma handlargolvet ökat aktievolymen i slutaktionerna där säljare och köpare finner varandra från 46 till 74 procent. Det dämpar kraftiga och snabba svängningar.

New York-börsen bestrider givetvis forskarnas slutsatser. Men synen av de anrika börsernas tomma lokaler har gjort bestående intryck på en bransch som är ytterst konservativ, närmast religiöst fixerad, vad gäller rutiner och processer.

Världen över håller coronapandemin på att omforma arbetets natur och människans syn på ett jobb. Dels har krisen blottlagt hur utsatta och samhällskritiska yrken tenderar att vara lägre avlönade, dels har hemmajobb och permitteringar exponerat hur många yrken som är tomma skal.

2013 skrev antropologiprofessorn och anarkisten David Graeber en essä om vad han döpte till ”bullshit jobs”, eller skitjobb fritt översatt. Den blev så populär att webbplatsen kraschade. Tesen var enkel: De flesta jobb som finns i dag är överflödiga.

Graeber betraktade den växande bördan, och därmed yrkeskåren, inom administration – i hans fall på universiteten. Varför behövs alla dessa formulär, system och inrapporteringar? I Sverige känns iakttagelsen igen från diskussioner om skolan och sjukvården.

Detta kallade Graeber för en variant av helvetet: ”en samling individer som spenderar merparten av sin tid på uppgifter de inte gillar och inte är särskilt bra på”. Liknande tankar har den svenske sociologen och vänsterdebattören Roland Paulsen framför i boken ”Arbetssamhället”. Kritiken är tvåsidig och springer ur revolutionären Paul Lafarges idéer.

Lafarge menade att kapitalismen och den industriella revolutionen skulle öka produktiviteten och göra människan friare. Men fler maskiner gav inte frihet utan massarbetslöshet och behovet att uppfinna jobb utan egentliga syften.

Men samtidigt gick arbetarna snett. Varför ville arbetarrörelsen driva frågan om rätten till anställning? Det var ju som att kräva sin egen exploatering, menade Lafarge i boken ”Rätten till lättja” från 1883. Hans tes om tre timmars arbetsdag var något som återkom i socialdemokratins favoritekonom John Maynard Keynes argument under 1930-talet.

Varför bekymrar sig en frihetlig ledarsida för vänsterns idégods om arbetstid? För precis som börsernas tomma handlargolv inte påverkar eller rentav förbättrar de finansiella marknaderna, så märks knappt de stora permitteringarna i Sverige på samhällets grundläggande funktioner.

Region Jönköping har, sett i förhållande till antalet anställda totalt i näringslivet, tredje flest permitterade i landet med 20 procent. Det är högt över rikssnittet på cirka 15 procent. Ändå finns här vatten, mat, mediciner, värme, el och bränsle. Soporna blir hämtade. Blåljuspersonal rycker ut. Lärare undervisar på grundskolor. Gymnasier och universitet bedriver utbildning på distans. Kollektivtrafiken rullar.

Här kommer Sveriges 21 landshövdingar in i bilden. När var senast som allmänheten uppfattade att de fyllde något syfte? I Jönköping har landshövding Helena Jonsson skrivit allmänt hållna debattartiklar och medverkat i radio, där hon siat om att sjukvården kommer ”klara coronakrisen”. Som ledarsidan noterat ligger dock Region Jönköping i landets absoluta botten vad gäller att upprätthålla övrig vård under krisen. Vad syftar utspelen till?

Att leverera vatten, mat, vård och el till andra är inte allt som alla ska ägna sig åt. Men det är en bra utgångspunkt för att förstå hur stor eller liten funktion någon fyller. I så fall borde landshövdingarna avskaffas omgående.

En granskning från 2017 av Mittmedia visade hur landshövdingar firat födelsedagar för 20 000 kronor, gått på Systembolaget för 90 000 kronor och blivit avtackad på slottet för 250 000 kronor. Allt med skattemedel. Inga stora summor i sig, men multiplicera med 21 och ämbetet blir dyrt att hålla i drift.

Eller ämbete och ämbete, förresten. I granskningen sammanfattade en historiker det som en symbolisk position som fylls med ”avpolleterade politiker som ska ha något att göra”. Ganska likt David Graebers definition. Det här är också den gängse bilden bland allmänheten. När Jnytt frågade runt på stan (8/7-16) kunde nästan ingen förklara vad en landshövding gjorde.

Om privata bolag vill lägga stora summor på en luftig tjänst utan tydligt syfte eller mätbar effekt så angår det bara bolagets intressenter. Men om stora summor skattemedel år efter år läggs på låtsasjobb åt föredettingar så angår det alla. Det är särskilt viktigt att tänka på när arbetsmarknaden nu är i fritt fall.

Den som säger att coronakrisen slagit hårt mot samhället har inte fel. Men den har slagit allra hårdast mot de som utför smutsiga, tunga, farliga och ensamma yrken – grupper som ofta har lägre betalt. Kritiken tycks dock komma från de med skitjobb. Varför?

För att den stört deras självbild och livsstil. Om börshandel blir bättre när de högavlönade skickas hem, varför behövs de? Om samhället inte fallerar utan landshövdingen, varför behövs de?

När sjuksköterskor och busschaufförer rider ut i storm medan byråkraterna går hemma och slår dank lär många förvånas över hur enkelt ens pappersarbete kunde undvaras. Det kan skapa frustration, men den bör riktas inåt: Hur kunde jag gå med på detta? Frågan är lika aktuell för politiker som skapar räddningspaket: Varför ta över lönekostnader för luftjobb?

Att ha ett meningsfullt jobb har blivit haute couture. Handelsstudenter vill inte bara tjäna pengar utan driva företag för större syften. Vård- och omsorgspersonal är dock den grupp där flest anser sitt arbete ge mening. Men sådana samvetsyrken riskerar att utnyttjas av de som sitter på skitjobben.

Vi lever i ett arbetssamhälle. Den som inte håller med måste förklara varför samtliga riksdagspartier, oeniga om så mycket annat, alltid är helt överens om att fler jobb behövs. Men det finns nästan ingen som pratar om vilka dessa jobb är. Pandemin kan dra undan skynket för den charad som många i dag kallar för arbete. Det vore bra för skattebetalarna.