Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Lyckas Handels att lära ut innebörden av innovation?

Att inte vilja arbeta på dåliga företag kan kännas rätt. Men det kan vara just där som ens kunskaper gör störst nytta.

Sverige är bra på mycket förutom återvinning, sociala medier och beskattning. Enligt en ny utgåva av Inclusive Internet Index, som sammanställs av The Economist Intelligence Unit, är vi världens främsta internetnation.

För väldigt många är internet tillgängligt, billigt och etablerat i arbetsplatsers och sociala kulturer. Däremot får vi lägre poäng för innehållet. Det finns mer att erbjuda inom e-hälsa, e-handel och digital underhållning, enligt indexet. Här ligger vi efter elva europeiska länder.

Men till skillnad från många andra länder handlar Sveriges problem mer om hur tekniken nyttjas än att den vore undermålig eller inte existerar. Att vi befinner oss i den digitala framkanten får andra effekter.

Enligt Bloombergs årliga ranking är vi nu världens femte mest innovativa ekonomi av 105 undersökta länder. Vi har hyfsat hög produktivitet, och relativt bra värdeförädling inom tillverkning. Men framförallt är vi forskningsintensiva, har en god kvalitet inom högre utbildning och många högteknologiska bolag. Vi är i princip specialister. Men denna specialisering vid nätfronten kan vara på väg att ändras.

I senaste numret av Liberal Debatt (1/20) beskriver Lars Strannegård, rektor vid Handelshögskolan, hur företagen vill ha ”mer mjuka” studenter som förstår ”de sociala system som våra modeller är inbäddade i”.

Sveriges främsta fabrik för företagsledare har de senaste åren introducerat obligatoriska kurser i hållbarhet och globala utmaningar. Det finns bokcirklar, konstsamlingar och författarsamtal. Det liknar 1800-talets humboldtska bildningsideal som betonar självförståelse, personlig transformering och livslångt lärande.

Det här är större än att skaffa kostym, examen och jobb, vilket hårdraget är hur stora delar av svensk högre utbildning betraktas av samhället och framförallt politiker. Mjukheten syns även bland Handelseleverna. ”De talar mycket mer om hållbarhetsfrågor och att göra något som känns bra,” säger Strannegård.

En student med extrem klimatångest beskriver för Liberal Debatt hur ens arbete ska bidra ”till en positiv samhällsutveckling”. Framtida arbetsgivare ska ”vara en del av lösningen”. Företag som inte är det går bort, antingen genom att studenterna ratar dem eller ”hellre går ner i lön än att jobba där”. Det låter ju fint och marknadsmässigt. Men vad händer när studenter väljer bort dåliga företag?

En teori är att en del företag dukar under, vilket ekonomen Joseph Schumpeter redan år 1942 kallade ”kreativ förstörelse”. Men Schumpeter menade även att denna kapitalismens urkraft i förlängningen skulle undergräva kapitalismen som system. För vad sker med de dåliga företagen?

För att lösa stora, långsiktiga och strukturella ekonomiska problem är de rimligen i större behov av skarpa hjärnor. Utan dem kan företagen fortsätta med olönsamma affärsmodeller eller fortsätta investera i fel segment eller teknik. Dessutom kan företagen tvingas överbetala den arbetskraft de får tag på – pengar som kunnat gå till förnyelsen i stället.

Antingen för att de måste höja lönerna enormt mycket så de tillräckligt duktiga ska sälja sin själ och arbeta där. Eller för att de får nöja sig med medioker arbetskraft givet tjänstens ersättning. Visst kan lönen då sänkas, men det lär bara få fler kandidater att rata företaget vilket förstärker problematiken. Hur ska de företag som tydligast borde vara en del av lösningen någonsin bli det?

Bildningsidealet kretsar kring tanken att en person överskrider sina gränser och i kontakt med omgivningen låter sig förändras. Men så verkar inte Handelsstudenterna resonera. Att ta en lägre lön för att sänka sin klimatångest betyder i praktiken att sätta sina egna behov och känslor först. Det är en kortsiktig och personlig vinst. Den längre och mer obekväma vägen får andra vandra.

Handelsstudenter har i alla tider och från alla håll fått höra att de är förändringen. Men kan de acceptera att själva tvingas förändras och formas av en organisation? Kan de ställa sin person åt sidan och fråga var de i första hand gör mer nytta för andra?

Om soldaterna i kapitalismens högborg visar sig oförstående inför sig själva och sin roll i utvecklingen riskerar kapitalismen att hamna längre ifrån sin grundval: att göra mer av mindre och därmed skapa välstånd för fler. Det riskerar också att den beskylls för att premiera bolag som orsakar skada, när den samtidigt är vår bästa mekanism för att skapa och belöna de som utvecklar nya lösningar på gemensamma problem.

Dagens stelbenta hierarkier och företagskulturer utpekas av studenterna för att tänka i kortsiktiga vinstkalkyler och sakna ambitioner att påverka samhället positivt. Men framtidens ledarskap verkar tänka i snarlika banor, om än under andra beteckningar. Frågan är då vilken förnyelse av svenskt näringsliv som Handels bidragit med.