Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Vad trodde ni egentligen om sossarna?

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

Den som inte orkar kolla på socialdemokratin för vad den är kommer bli besviken. Först på den, sen på sig själv.

Regeringen gör för lite för att rädda företagen under coronakrisen, anser oppositionen. De lösningar som Danmark och Tyskland infört är bättre, säger samtidigt Svenskt Näringsliv.

Visst är det enkelt för utomstående att säga att regeringen agerar senfärdigt eller ostrukturerat. Och ja, ekonomer verkar mer övertygade av Tysklands räddningspaket. Men samtidigt förtjänar de utomstående en fråga: Vad trodde ni?

Sedan sex år styr en rödgrön regering. Flygskatt, kemikalieskatt, plastpåseskatt, bensinskatt, fordonsskatt, public service-skatt, skatt på hyrpersonal, mer skatt på fåmansföretag, högre statlig inkomstskatt. Det är ett axplock av de skatter som Socialdemokraterna fått (eller önskat få) igenom.

Sedan 2014 har skattetrycket i Sverige ökat med flera procentenheter. 2018 hade Sverige fjärde högsta skattetrycket av alla OECD-länder, mätt som andel av BNP. Och trots Januaripartiernas paradnummer med avskaffad värnskatt är den effektiva marginalskatten ännu tredje högst i världen.

Det här är helt nödvändigt för att förstå varför dagens krisåtgärder ser ut som de gör, eller varför de ens kommer till stånd. Och således också nödvändiga för att förstå kritiken. Som den danske politiske kommentatorn Peter Kurrild-Klitgaard noterat i Berlingske (6/4) kommer makthavare aldrig låta en god kris gå till spillo.

Komplicerade stödåtgärder ökar behovet av statlig vägledning, kontroll och godkännande. Och de höjer också tröskeln för små- eller ensamföretagare att ta del av medlen.

I USA uppger över 90 procent av småföretag som ansökt att de inte fick en krona före det historiskt stora stödpaketet var slut. Stora kedjor kunde samtidigt inkassera hundratals miljoner inom ett dygn. Det trots att centralbanken lanserat ett eget stödprogram på 600 miljarder dollar för större företag.

Här hemma hörs liknande tongångar. Stöden räcker inte för de värst drabbade, har Svenskt Näringsliv påpekat. Centerpartiet har kritiserat åtgärderna för att inte ge pengar i kassan för småföretag, exempelvis på landsbygden. Även Moderaterna signalerar att de vill ändra det.

Att regeringens stödpartier C och L också kräver mer av sina rödgröna samarbetspartners visar att dagens opposition är syntetisk i så motto att den inte arbetar utifrån grundläggande prioriteringar inom skatter, företagande och arbetsmarknad. Men är ekonomi verkligen allt inom politik?

Ja, enligt Chapel Hill Expert Survey, den mest uttömmande undersökningen av europeiska partiers positionering. Ett svenskt partis position på höger-vänster-skalan överlappar till 90 procent med dess position på den ekonomiska höger-vänster-skalan. Enskilda frågor kan alltså drivas utan stora skador, men det är svårt att förhandla bort ens DNA.

I sitt förstamajtal 2012 sa Stefan Löfven att han ville fördjupa dialogen med företagen ”för att vi ska få fler jobb”. Men hittills har det bara blivit färdplaner, samordnare och strategier. I december föll näringslivets förtroende till den lägsta nivån sedan maj 2013. Inte så konstigt.

Enligt Världsbankens företagarindex har det blivit svårare att starta eller driva företag i Sverige sedan Löfven-regeringen tillträdde 2014. På avgörande punkter som skatter, regler och kredittillgång ligger vi i mellanskiktet, långt efter andra OECD-länder.

Det finns ljusglimtar. Enligt en analys av The Economist (16/4) av 33 OECD-länder har Sverige den femte minst sårbara ekonomin vid temporära nedstängningar, just efter Tyskland – medan Grekland, Spanien och Italien lider av att ha många yrken som inte kan utföras hemifrån.

Att C och L tävlar med övriga partier utanför regeringen om att återuppliva ekonomin är i sig bra. Konkurrens vässar idéer. Men den som inte från början orkar kolla på socialdemokratin för vad den är kommer bli besviken. Först på den. Sen på sig själv.