Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Krisberedskap väcker känslor

Den 1 mars öppnade Turkiets president Erdogan landets gränser mot Europa. Tiotusentals flyktingar sökte sig genast mot gränsen till Grekland. SD:s ledare Jimmy Åkesson var snabbt på plats. Nu var det kris!! Hans budskap var ”Sverige är fullt”. Han greps och skickades hem.

Här hemma i Sverige var också krisberedskapen hög. Ulf Kristensson klädde sig i militärliknande mundering och deklarerade att det minsann inte skulle bli någon upprepning av det som skedde under 2015!

Samtidigt som denna landets höga krisberedskap manifesterades av två partiledare med maktambitioner åkte tusentals svenskar på semesterresor till länder där coronapandemin redan fått fäste. För semestrande svenskar rådde det ju fri rörlighet i så gott som hela världen.

Knappt hade tumultet kring Turkiets öppna gräns, och de hotande konsekvenser detta kunde medföra för Sverige, lagt sig förrän det sipprade ut uppgifter om att även svenskar var sjuka i den nya virussjukdomen. Nu blev det bråttom! Gränserna stängde. Turister flögs hem och sattes i karantän. Hur var det med beredskapen inom sjukvården? Dålig, visade det sig när inventeringarna väl kom igång. Det fanns för många huvudmän för beredskapen och det nationella styret fanns inte på plats.

Så småningom, när pandemin nått sin kulmen, föll de flesta bitar på plats. Men hur var det med äldreomsorgen? Det var ju kommunernas ansvar. Här fanns cirka 80 000 i äldreboenden med 290 huvudmän och en massa privata utövare. Det visade sig att här fanns det ingen nationell samordning. Här var det upp till varje medicinskt ansvarig sjuksköterska att fatta beslut för sitt eget äldreboende. ”De gamla och sköra” lämnades i sticket. Läkare kunde kontaktas per telefon. Kanske den bästa ”palliativa vården” kunde göras på boendet. Hur var det då med hemtjänsten? I Sverige finns det cirka 200 000 äldre som får tillsyn och vård från hemtjänsten. Personalen for från hem till hem utan att de var medvetna om att de kunde sprida smittan vidare.

Så småningom klarnade bilden, åtgärder vidtogs och läget stabiliserades. Hjältarna i denna härva kunde pekas ut. Vårdpersonal som läkare (26 procent med utländsk bakgrund), sjuksköterskor, undersköterskor med flera inom vårdapparaten. Inom äldreomsorgen kunde man peka ut alla de, som med fara för att smitta sig själva och sina familjer, upprätthöll vården av svårt sjuka och döende på våra äldreboenden och även i hemtjänsten. Många av dessa lever med osäkra anställningar som visstidsanställda eller timvikarier. För många invandrare och flyktingar är dessa arbeten inom äldreomsorgen deras ingång på arbetsmarknaden.

Kort tid innan coronakrisen hade nämnde Åkesson stått vid gränsen och uppgett för flyktingar, som kanske har medicinsk utbildning och erfarenhet, att Sverige är fullt. Sanningen är den att Sverige under pandemin har varit tungt beroende av den vårdpersonal som invandrat hit! Det är hög tid för eftertänksamhet när invandringen till Sverige ska utvärderas. Vem är mest hängivna vårt land och folk är det vårdpersonal eller plakatbärare?

Nöjesparkerna i Sverige kommer att hållas stängda i sommar. Jag förstår att det kan kännas som en kris för förväntansfulla barn och föräldrar. Samtidigt som denna nyhet kom det ett utskick från Rädda Barnen. I utskicket står att 5,2 miljoner barn i östra Afrika (Etiopien, Somalia och Kenya) är akut undernärda. Klimatkrisen har slagit till med full kraft. Odlingar och bete har torkat bort eller dränkts i skyfall. Ökengräshoppor har invaderat området och ätit upp det mesta ätbara som fanns kvar.

”Vi ska hjälpa flyktingarna i deras hemländer” har tidigare varit SD:s paroll. Nu har man kovänt. Biståndet ska halveras! Minst 20 miljarder ska bort. Nu har vi kris i Sverige (andra länder får ta hand om sin egen befolkning). Solidaritet är inte prioriterat när pengar istället kan läggas på utvidgning av Arlanda, krigsberedskap eller satsningar på kärnkraft! I den kris som kommer, och som är högst närvarande i östafrika, finns inte plats för föraktet. Solidaritet och medkänsla passar bättre!

HUMLAN, Bodafors

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel