På torsdag fattar Nässjö kommun beslut i frågan om finansiering av ny simhall. Turerna har varit många. Att politiker och tjänstemän bantat kommunens investering från 180 miljoner till 40 miljoner kronor är bra.

Det reser dock nya frågor. Enligt en ny studie från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) om svenska investeringar i simhallar ligger summan för nyinvesteringar på mellan 200 och 400 miljoner kronor. Kommuner är experter på ogrundad ekonomisk optimism. Kan Nässjö verkligen bygga simhall 20 miljoner billigare?

Att reparera en befintlig anläggning kostar enligt KTH-studien ungefär 40 miljoner kronor. Men det senare är tjänstemännen inte intresserade av. Dennis Lundquist, projektledare för kommunens utredning om den nya simhallen, sade till tidningen (7/2) att en reparation av ”nuvarande simhall är helt avfärdat”.

När Sveriges Kommuner och Landsting år 2014 presenterade en studie över kommunala badhussatsningar användes Karlstad som exempel. Året före invigde Karlstad sitt nya badhus som hade kostat 250 miljoner kronor.

För att täcka sina kostnader höjdes inträdet rejält. Vidare räknade man med ungefär 340 000 årliga besök för att möta budget. Karlstad kommun hade då 87 000 invånare. Det betyder fyra besök per invånare. Hur ser det ut om man översätter Karlstads erfarenheter till Nässjö?

Nässjö har i dag cirka 100 000 årliga badbesök på en befolkning om 31 500, eller drygt tre besök per invånare. Vad kommer hända med inträdet? Är efterfrågan av en simhall verkligen så stor att Nässjö ska lägga 40 miljoner kronor från egen kassa? Och ska verkligen den kostnaden smetas ut på flera kommunala bolag, som beslutsförslaget menar?

Eftersom kostnaden för att bygga en ny simhall uppskattats till 180 miljoner kronor innebär det även att 140 miljoner kronor behöver skakas fram annorstädes. Vänsterpartiet vill inte helt oväntat se skattehöjningar, medan Lundquist har aviserat att banklån inte går att komma undan.

Kommunal upplåning i Sverige är vanlig och sker ofta genom att ställa ut obligationer som den internationella kapitalmarknaden gärna investerar i. Svenska kommuner betraktas som en av världens mest riskfria investeringar.

Men det betyder att framtidens skattebetalare ska betala av stora lån. Nässjös låneskuld per invånare ligger visserligen på knappt hälften av rikssnittet. Men vad investerar man i? Att invånarna ska ta sig ett till bad per år?

Oppositionen tycks för splittrad för att skaka fram svar. MP vill undanta Linden och Nässjö Affärsverk från att behöva bidra med pengar. Det låter rimligt, eftersom det annars kan betyda att exempelvis VA-taxorna höjs. Men varifrån ska pengarna komma?

SD är emot alltsammans med motiveringen att om pengar inte finns får kommunen vänta. Det låter klokt men kan innebära ökade reparations- och underhållskostnader framöver. Vad är alternativet för att Nässjös skolor ska kunna erbjuda alla elever simundervisning?

Att M är odelat positiva är inte märkligt. Att privatisera delar av fastighetsbeståndet är enkelt. Men hur rimmar det, och en ny simhall, med den tydligare positioneringen som garanten för välfärdens kärna som partiet tagit runtom i landet?

Simhallsfrågan är viktig. Politiker kan inte hur som helst bestämma sig för stora och dyra projekt som betalas med skattemedel. Och de kan definitivt inte betrakta de kommunala bolagen som kassor att länsa. Samtliga partier måste nu tydligt förklara för väljarna vad de kollektiva nyttorna av en ny simhall för Nässjö kommun är.