Annons
Vidare till smalandsdagblad.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa, 21, är fast i Nya Zeeland

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

Mitt i coronakrisen har 21-åriga Eksjötjejen Lovisa Lägervik ett helt jordklot mellan sig och familjen. Hemresan från Nya Zeeland är inställd och nu vet hon inte när den blir av.

– Jag skulle flugit hem i slutet av april. Nu har jag fått ett nytt datum i början av maj, men nu när allt är så oroligt i världen vet jag inte om gränserna kommer att vara öppna till dess, säger Lovisa som kom till Nya Zeeland i september.

Hem för Lovisa betyder byn Svinhult några kilometer öster om Eksjö.

– Där har jag vuxit upp, byggt kojor i skogen, metat i sjön och hittat på lekar i trädgården med mina två yngre bröder. Kyrkan har också varit en viktig del.

– På fritiden har det varit mycket aktiviteter: scouter, tonår, dans, fotboll, gym, skidåkning. Plus en massa innebandy och häng med mina härliga vänner.

Efter samhällsprogrammet på Eksjö gymnasium gick Lovisa ett år på Åredalens folkhögskola. När hon fick veta att en kompis därifrån skulle till Nya Zeeland under nästan ett år, fick hon en idé.

– Engelska har aldrig varit min starka sida så frågade jag om jag fick följa med. Och på den vägen är det.

Många äventyr

I Nya Zeeland har Lovisa hunnit bo och jobba på flera platser och med flera olika saker, berättar hon. Nästan 18 000 kilometer bort från hösten och vintern i Sverige har hon kunnat njuta av våren och sommaren där.

– Jag har woffat, det vill säga jobbat för mat och boende, sommarjobbat på ett take away-ställe och har jobbat med barnpassning och volontärarbetat på en kristen skola.

Hon beskriven en fritid full av aktiviteter: många små utflykter, bad, surfing, spel. Och hon har hittat både ett crossfit-gym och en kyrka.

– I kyrkan har jag fått två kompisar härifrån och de har tagit med mig på alla möjliga äventyr.

Från slutet av februari och under nästan hela mars reste Lovisa runt med en liten grupp svenska kompisar. Bland dem fanns två vänner som bara kommit för att hälsa på några veckor.

Stämningen var avslappnad tills de under sista veckan på rundresan började stöta ihop med allt fler turister som rätt desperat letade efter biljetter för att ta sig tillbaka hem.

”Level 4”

– Det var precis innan 25 mars då Nya Zeeland gick in i ”Level 4” och deras hemländer hade beordrat dem att återvända. Kompisarna som besökt oss hann precis ta sig hem till Sverige, som tur var.

”Level 4” innebär att hela Nya Zeeland tvingats till karantän under fyra veckor.

– ”Stay home, stay safe” är regeringens budskap i dag. Vi ska hålla oss hemma och bara träffa personer i samma hushåll. Mataffärer och sjukhus är nästan det enda som fortfarande är öppet. De flesta jag pratat med tycker ändå att regeringen tagit ett klokt och nödvändigt beslut för att stoppa corona-viruset.

Lovisa berättar att hon har ett arbets- och turistvisum som räcker ända fram till september. 24 april skulle flyget hem gått.

– Nu får jag stanna längre och även om jag förstås längtar efter familjen, mina vänner och Sverige ska jag ändå njuta av min sista tid här. Förhoppningsvis kan jag ta mig hem någon gång i början av maj.

– Jag litar på att det ska lösa sig och känner mig ändå trygg, den känslan hänger samman med min Gudstro tror jag.

Boendet är inget problem. Hon kan bo kvar hos familjen hon hyr av.

”Jag är så tacksam”

– Jag försöker hålla mig uppdaterad om världsläget genom familjen hemma, mina svenska vänner här i Nya Zeeland och familjen jag bor hos. Jag har också ett fantastiskt nätverk genom den lokala kyrkan. Och sen följer jag nyheterna och håller koll på olika hemsidor.

– Jag har en underbar familj hemma i Sverige som alltid stöttar och hjälper till med det de kan. Och många andra, både släktingar och vänner, hör av sig och bryr sig. Jag är så tacksam för alla dem!

Till hösten är Lovisas plan att börja plugga på universitet. I sommar ska hon jobba i receptionen på Eksjö camping, är det tänkt.

Trots att slutspurten inte blev riktigt som tänkt vill hon inte vara utan sina månader på Nya Zeeland.

– Det har varit både toppar och dalar, precis som livet är. Att inte förstå och göra sig förstådd som man är van har varit en utmaning och så har jag förstås längtat hem ibland, säger hon.

– Men jag tar med mig så många erfarenheter, lärdomar, minnen och bäst av allt många möten med människorna här. Den här resan har fått mig att växa på flera sätt. Jag har också lärt mig att man inte kan tröttna på havregrynsgröt och jordnötssmör.

Vad är det första du ska göra när du kommer tillbaka till Sverige och Eksjö?

– Efter att ha kramat om min familj riktigt ordentligt ska jag äta filmjölk och kaviar!